Det innebär ett stor ansvar att syssla med avel. SKK, Svenska Kennelklubben har samlat regler för avel och dessutom finns flera djurskyddslagar man som uppfödare måste förhålla sig till. Det finns också både etiska och moraliska värderingar om vilka hundar som är rätt eller fel att avla på, samt kring vad man bör avla fram hos en speciell ras.
Hos Svenska Kennelklubben kan man finna grundregler och ett av kapitlen här handlar om främst avelsetik. Här nämns till exempel att hundar med sjukdomar eller funktionshinder inte ska användas i avel. Man ska också se till att man väljer individer med gott temperament när man avlar, samt att beteendestörningar ska undvikas. I dessa regler finns också krav på att hälsotester ska göras innan man ger sig på att avla på vissa hundar. Man bör dock alltid göra dessa tester för att se till att både hunden, valparna och rasen som helhet bibehåller en god hälsa.
Bland saker som man bör kontrollera hos hundarna finns kroppsdelar som armbågar, ögon och höfter. Det är ofta dessa som drabbas av olika sjukdomar och problem. Som uppfödare bör man alltid syfta till att motverka ärftliga sjukdomar av olika slag. Bland dessa finns till exempel epilepsi, hjärtsjukdomar, olika hormonrubbningar med flera. Som uppfödare är det mycket viktigt att man sätter sig in i hur hundens genetik verkligen fungerar och om individerna bär dubbla anlag för mer eller mindre allvarliga sjukdomar bör de helt tas ur aveln. Förutom detta finns det också en hel del andra regler man måste förhålla sig inom.
Många grundläggande regler för uppfödare tas upp av Svenska Kennelklubben men det finns också regler om hygien, transport med mera som också måste följas. Om man som uppfödare struntar i dessa kan man värsta fall ödelägga mycket gott avelsarbete som tidigare skett inom rasens utveckling.